Församling:
Ludvika församling
Riksintresse Kulturmiljövården:
Topografi:
Ludvika Bruk ligger i anslutning till Ludvika ström, som förbinder Väsman och Grårlången. Bebyggelsen är i huvudsak belägen på norra sidan, har av järnväg och landsväg splittrats i ett herrgårdsområde och ett område med arbetarbostäder, Hammarbacken. Till detta har nybyggda bostadshus anslutits. Den äldre bebyggelsen härstammar i huvudsak från 1700-talet med kyrka, herrgård och arbetarbostäder förlagda utmed en nord-sydlig axel samt vid sidorna enstaka ekonomibyggnader. I väster vid Skuthamn låg brukets hamn – i öster vid Gårlången själva industriområdet. Inga verksbyggnader återstår. Platsen nyttjas idag av stadens kraftverk Söder om vattenfåran ses från väster allmänhetens gamla hamnplats, tillika marknadsplats Sjöstad med ett magasin från slutet av 1700-talet. Där ligger även Dalarnas äldsta stationshus. Intill ligger en engelsk park. Öster om bron ligger ett f d bryggeri samt rester av Marnäs hyttplats. Bruksmiljön med kyrka, herrgård och arbetarbostäder placerade utmed en axel illustrerar en typisk planläggning för 1700-talets förmögnare järnbruk.
Kulturhistoria:
Som ett led i Gustav Vasas politik att inrikta svensk järnproduktion och järnexport på stångjärn anlades Ludvika Bruk vid mitten av 1500-talet vid det 17 m höga vattenfallet. Tidigare kunde man ej tillgodogöra sig energin i så kraftig vattenfall, varför ortens äldsta bebyggelse var belägen vid Väsmans sydligste vik, Lyviken, i anslutning till en mindre bäck. Bruket förblev i kronans regi till 1726, då det köptes av Jonas Cedercreutz. Det stannade i familjens ägo under 1700-talet. Under större delen av 1800-talet och fram till 1979 var släkten Roth huvudsakligen ägare. Fr o m 1901 drevs bruket som aktiebolag. Idag är bruksområdet delat på två ägare. ABB äger herrgården med intilliggande ekonomibyggnader medan övriga delar tillhör Ludvika kommun På 1500-talet inrättades masugn, smedja och såg på platsen, snart även en kvarn. På 1680-talet räckte inte den närmaste omgivningens skog till att försörja både masugn och smedjor med kol. Hyttan flyttades till skogrikare trakter. Vid mitten av 1700-talet var bruket Dalarnas största med ett årligt smide av 2400 skepp-pund (410 ton) stångjärn. Parallellt med förändringen av brukets järnproduktion och i samband med dess upphörande 1920 satsades på nya industrier. Det företag som fick störst betydelse för staden Ludvikas utveckling var Elektriska AB Magnet, tillkommer på initiativ av bruksdisponent Roth. Efter två aktiebolagsombildningar övertogs bolaget av ASEA AB, nuvarande ABB i Ludvika.Carl Roth bidrog även på flera sätt till utvecklingen av det samhälle som 1919 blev stad.
Källor:
Kulturmiljölandskap och bebyggelse i Ludvika kommun. Program för kulturmiljövård.1990. (Provex).