Församling:
Gränge-Säfsnäs församling
Naturreservat:
Topografi:
En slingrande grusås delar sjösystemet i två delar, Stora och Lilla Malingen. Åsens längd genom sjöarna uppgår till c:a 2,2 km, med bredden 20-90 m och 3-6 m höjd. Grusåsen genom Malingarna är en del av Grangärdeåsen. Länsväg 247 går uppe på åsen. Vägen går på ett åslandskap som samtidigt är en urgammal vägsträckning. När man åker länsväg 247 över grusåsen har man en utomoderligt vackert landskap på båda sidor av vägen. Genom den glesa tallskogen ser man utöver sjöns öar och i väst ett blånande skogslandskap. Sjöar med sandstränder hör till undantagen i Bergslagen.
Kulturhistoria:
Ända hit upp gick havet en gång. Malingens yta ligger precis på högsta kustlinjen, 190 m öh. Egentligen var det landet som var nedpressat till havsytans nivå, men det gör ingen skillnad. Hur man än tar i, kan man inte föreställa sig den här insmugna skogssjön som en fjord. Sannolikt har vägens sträckning över åsryggarna en mycket lång historia. Runt om Malingarna reser sig bergen och dalgången från Nyhammar var säkerligen den lättaste vägen att ta norrut. Skogen kring Malingarna är utformad av skogseldar. Det är länge sedan den senaste elden härjade i området och detta medför allt större grankvantitet, särskilt i svackor med fuktigare markförhållanden. Dessa torde även ha fungerat som mindre brandrefugier vid svagare bränder. Precis i strandlinjen på sjöns södra sida finns det ett antal klippväggar. Några av dessa är en del av mindre raviner som sträcker sig vinkelrät på strandlinjen.
Källor:
Dalarnas ängar och betesmarker. Länsstyrelsen Dalarna. Miljövårdsenheten 1993:1 (Innehåller ängs- och hagmarksinventeringen) Ljung, T. 1998. Strövtåg i Ludvika – Natur- och kulturhistoria i tre Bergslagssocknar. Ludvika kommuns hemsida.