Grangärde är en tätort i Ludvika kommun och kyrkbyn i Grangärde socken i södra Dalarna, ca 20 km nordväst om Ludvika. Grangärde ligger på ett näs mellan sjöarna Bysjön och Björken. Bebyggelsen visar att det har varit ett centrum i en bergsmansbygd med gamla anor. Orten hette tidigare Gränge efter ett gammalt namn på Bysjön, men det svårtolkade namnet förvanskades på 1600-talet till Grangjerd och på 1700-talet till Grangärde. Det gamla namnet finns kvar i Grängesberg. Grangärde är en typisk kyrkby. Kyrkan är den äldsta byggnaden från 1400-talet, tillbyggd på 1600- och 1700-talen. Området ingår i Ekomuseum Bergslagen.
Grangärde sockens gamla namn är Gränge (uttalat Gränje) och är den översta bergslagssocknen i Kolbäcksåns vattensystem uppströms om Bärkebygden längs sjöarna Norra och Södra Barken. En urgammal färdväg passerade genom Grangärde över skogen mot Västerdalälven vid Björbo i gamla Nås socken.
Arkeologiska fynd visar att låglandet kring sjöarna tidigt var befolkat. När Bergslagen blomstrade upp genom bergsbruket på medeltiden, blev Gränge en egen kyrksocken. Den omfattade nuvarande Grangärdebygden samt området runt sjön Väsman och stora skogstrakter västerut (Grangärde Finnmark).
Kyrkan byggdes i centralbyn, nära den gamla landsvägen mellan sjöarna Bysjön och Björken, och blev den stora socknens centrum. Kyrkan byggdes ut i flera omgångar och på tidigt 1700-tal fick den sina nuvarande mått. Inuti kyrkan kan man finna flera medeltida trä-skulpturer, varav en som föreställer helgonet S:t Olof.
Alltsedan medeltid har bergsbruk och hyttedrift haft stor utbredning i Gränge socken. I centralorten, Kyrkbyn, möttes färdvägarna och de tyngre sjötransporterna. Kyrkbyn var även en viktig marknadsplats. En omfattande handelsverksamhet växte upp i takt med den livliga sjöfarten. Storhetstiden inträffade i slutet av 1700-talet och under tidigt 1800-tal, innan ”bruksdöden” slog till.
Därefter stannade tiden i så måtto, att inget nytt betydande näringsliv startade i Kyrkbyn. Därför är miljön i bykärnan välbevarad. Timmerbyggnaderna och slaggstenshusen har anknytning till kända och betydande släkter i traktens historia.