Församling:
Gränge-Säfsnäs församling
Lokal Intresse B kulturmiljövården:
Topografi:
Ulriksberg ligger intill riksvägen mellan Sunnansjö och Fredriksberg, närmare bestämt mellan Älgberget och Hanshöjden vid Hyttsjön, i kuperad och mossig terräng ligger den f d brukshyttemiljön. Av herrgård, arbetarbostäder, hytta och såg återstår idag endast herrgårdens flyglar. Berggrunden består av migmatit, ”en bergart som består av en blandning av en el flera äldre komponenter (vanligen gnejs) och en eller fler yngre komponenter (ådror m m) av granit, granodiorit el pegmatit. Ulriksberg ligger på gränsen mellan typisk tallhedsmark i öster som möter ett landskap av berg, knallar och myrar i väster. Området är påverkat av människans användning av naturen och både udden där bygdegården står idag och även byns äldsta hus, Labbe, är byggda av slaggsten, rester från järnbruket. En del av de äldre betes- och odlingsmarkerna är igenplanterade, mestadels med granskog medan andra delar fortfarande hålls öppna genom manuell röjning.
Kulturhistoria:
Innan den finska invandringen omkr 1600 så var dessa trakter praktiskt taget ödebygd. De finska invandrarna levde av svedjebruk som passade bra på dessa moränmarker. Då bruket startade 1736, fanns här endast några finnbosättningar, St Älgberget, Kuntberget el Säfs-Hoberget och Ursen. Med hyttan började Ulriksbergs storhetstid. Kolningen var en viktig del i järnframställningen, då det gick åt massor med kol vid järnframställningen. År 1876 invigdes en smalspårig järnväg mellan Hörken och Annefors, vilket ledde till att bruket i Ulriksberg avvecklades och produktionen flyttades till Annefors. Då startades ett sågverk i byn. Folk arbetade i sågverket och i skogen. De hus man ser idag är de flesta skogsarbetarbostäder. Idag bor c:a ett 30-tal i Ulriksberg som har sin inkomst på andra ställen.
Källor:
Dalarnas ängar och betesmarker. Länsstyrelsen Dalarna. Miljövårdsenheten 1993:1 (Innehåller ängs- och hagmarksinventeringen).